Bitter.

Har de senaste dagarna känt mig irriterad inombords och tänkt mycket på olika saker.
Mycket handlar om när det gäller vänner. Jag är så trött på att alltid vara en axel att luta sig emot. Sen när folks stormiga liv lagt sig så är det bara att skita totalt i den som dem lutat sig mot, alltså mig.
Förstår att vissa personer blir förblindade av kärleken och agg man enbart tänker på den man är kär i när man precis blivit ihop.
Detta gäller ett flertal av mina vänner.
När man är kär vill man ägna all tid åt just sin partner, men fasen vad viktig det är att INTE glömma sina vänner, speciellt inte när ens vän vart ett sånt stöd för en..
Men jag har fått nog nu. Tänker vara en axel för de människor som jag anser är värda det, människor som kan bry sig om mig också.
Ibland får man slå näven i bordet, bitchslapa sig själv å be en själv att vakna upp och gå igenom vilka som betyder något och inte.

/enbittermalinsåhärpåtorsdagskvällen.