Kvällstankar

God kväll.

Läste lite mammabloggar nu ikväll och de mesta handlade om dem som är gravida.. Då föll tankarna tillbaks då jag själv var gravid!
Även om det var en jävla pina i slutet, kroppen var tung, alla leder gjorde ont, illamående, svullen, gått över 3 veckor, ja you name it.
Fan vilken underbar resa.. Att för var dag som gå märka av hur magen ändras, hur sparkarna blir mer intensiva och tillslut när man kan urskila kroppsdelar genom att känna och titta på sin egna mage.
Kärleken till ens barn som redan bildas från den dag man plussar på gravstickan.

Jag säger typ varannan dag att jag vill ha en till sen att jag är nöjd med Wilma. Men ikväll, ikväll är jag sugen på en till. Jo, jag vill faktiskt ha ett syskon till Wilma.
Sammy & jag låg i sängen och tittade på film härom kvällen. Då tittade han på mig och sa att han ville ha ett till.
Uh, blir rörd när jag tänker på´t. Klart de ska bildas en liten krabat till i framtiden! Men det dröjer.
All uppmärksamhet till Wilma nu. All.
Ska få ett bra jobb, större lägenhet SEN blir det en till, hoppas jag.

Minns när jag plussade på stickan. Det var rätt kaotiskt då. Wilma var inte planerad, men hon blev planerad. Sammy och jag hade ofta skojat om att vi ville ha barn. Men när dagen kom, då blev allt kaos. Pengar, boende, jobb?
Jag kunde inte känna en känsla i kroppen. Fick gå till en abortkurator och prata. Sammy fick prata på sitt håll. Sen pratade vi.
Vi grät, vi skratta.
Dagen kom då vi åkte till abortkliniken. Jag gick med in på ett rum och fick göra ett ultraljud eftersom jag hade haft sån smärta vid äggstockarna.
Där låg hon. Liten som ett riskorn men man kunde ändå urskilja ett litet hjärta som bulta.
Där.. den sekunden.. då exploderade det i mitt hjärta.. alla fjärilar börja flyga runt.
Där ligger vårt barn.

Den dagen bestämde vi oss. Och det var vårt livs bästa beslut.
Åh. Jag saknar dedär sparkarna. Sparkarna som påminde en om att man inte var ensam, när man var ensam.
När sammy var iväg i februari i Tyskland sparkade lillan mycket och ofta, säkert för hon kände på sig att jag var ensam och saknade honom.

Nu är hon här. Den bästa personen i mitt liv.
Vår perfekta skapelse. 4 månader gammal.

Hehe. Skriver så osamanhängande.
Men ni förstår. Idag har jag en explosion av känslor och kärlek.
Här ligger hon och ler emot mig. Ett leende som bara ett barn kan le.
Åh, vad vi älskar dig vår lilla prinsessa. För dig gör vi allt.

Vår Wilma. Vårt allt.

Vecka 42+3

Vecka 37